Kyrkovalet är ingen fromhetstävling

Mats Rimborg, ordförande i POSK i Göteborgs stift och ledamot av POSKs riksstyrelse har i dag en debattartikel i Kyrkans Tidning.

Svenska kyrkan omfattar större delen av befolkningen och är självfallet ingen homogen åsiktsgemenskap. Det är framför allt tron på Jesus Kristus som vår frälsare som förenar oss. Inför kyrkovalet måste ändå vi som vill vara med och fatta beslut den kommande mandatperioden dela in oss i grupper som för att locka väljare behöver profilera sig på olika sätt.

Vid kyrkomötesvalet tävlar 14 nomineringsgrupper om framgång bland de röstberättigade. Tre av dessa grupper är så små att de på sin höjd kan få något enstaka mandat. De åtta partierna i Sveriges riksdag står alla mer eller mindre nära varsin kyrklig nomineringsgrupp. Tre av dem (S, C och SD) är rent av samma organisation medan de andra har en något friare ställning. Sist men inte minst finns det tre helt kyrkliga nomineringsgrupper; POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, Öppen kyrka och Frimodig kyrka.

Var och en försöker få stöd på olika sätt. Riksdagspartisterna menar att en känd ideologi garanterar att man vet vad man får för sin röst, men har svårt att förklara varför de ska vara med och bestämma i ett fritt trossamfund. De kyrkliga grupperna framhåller sitt oberoende gentemot alla allmänpolitiska partiorganisationer men skiljer sig också på flera sätt. Öppen kyrka framställer sig som de kyrk-ovanas bästa vän, medan Frimodig kyrka försöker locka de kyrko-vana. Det är som om kyrkovalet vore en fromhetstävling där Öppen kyrka försöker vinna genom att vara så lite fromma som möjligt medan Frimodig kyrka gärna vill verka frommare än alla andra. Dessutom har båda två bestämda uppfattningar, fast av helt olika slag, om vad som är rätt och fel till exempel när det gäller bibeltolkning, äktenskapssyn och kyrklig vigselrätt.

Vad varken Öppen kyrka eller Frimodig kyrka har förstått är detta med att Svenska kyrkan inte är en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap, där vi både kan och får ha olika uppfattningar i sakfrågor och ändå måste respektera varandra. POSK anser att de olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan är en rikedom som vi ska ta vara på och går till val på att leda utvecklingen mot en kyrka som kännetecknas av mångfald och respekt.

Efter ett arbete där alla medlemmar fått vara med har POSK ett omfattande program vars utgångspunkt är visionen att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus. I valrörelsen lyfter vi särskilt fram församlingen som kyrkans centrum med nya möjligheter att samverka som gör det möjligt att bevara och utöka antalet församlingar, Svenska kyrkan som värdefull aktör inom den sociala ekonomin, och att de kyrkliga valen måste bli enklare och billigare. POSK driver fram nödvändiga förändringar genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället.

Kyrkan behöver alltså ingen samhällspolitisk ideologi från något riksdagsparti eftersom det är kyrkans liv som ska flöda ut i samhället, inte tvärtom. Kyrkan behöver inte heller förtroendevalda som inte klarar av att det finns skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. Svenska kyrkans demokratiska organisation behöver däremot människor med förmåga att fatta kloka beslut, och det är sådana kyrkovalet är till för att få fram.

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor och det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som ska vara dess företrädare. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs. Välj därför POSK i kyrkovalet den 15 september, en fri röst i en fri kyrka. Vi kan, vi vill och vi är beredda att ta ansvar.

Mats Rimborg, ordförande för POSK i Göteborgs stift

Nu väljer församlingarna i utlandet

Äntligen ska Svenska kyrkan i utlandet få sina representanter i kyrkomötet! Det händer efter sju sorger och åtta bedrövelser och mycket idogt arbete.

Jag överdriver inte, när jag säger att POSK verkligen har varit en av de mest drivande grupperna för att utlandsförsamlingarna och utlandsarbetet ska få sin naturliga och rättmätiga plats i Svenska kyrkan. Därför är det så roligt att det äntligen sker.

Utlandsförsamlingarna kommer att ha två mandat i kyrkomötet. De utses genom indirekta val genom röstning i 31 församlingars kyrkoråd. Fem kandidater kommer att utses. De som får de högsta röstetalen blir ledamöter, de tre övriga blir ersättare. Kyrkorådens röstningar ska vara hos kyrkostyrelsen senast den 15 september.

Jag vet att det har varit ett intensivt samtal mellan kyrkoråden i de församlingar i utlandet (kyrkostyrelsen har fattat beslut om vilka de är, enligt vissa bestämmelser) som ska rösta. Samtalen har varit livliga, men enligt senaste informationerna har man så här långt nått enighet. Jag är glad över detta.

Valet är alltså indirekt när det gäller utlandsmandaten. Det innebär att vi från och med nu har ett blandat valsystem till kyrkomötet. Direkta val i Sverige och indirekta val från utlandsförsamlingarna. Naturligtvis kommer detta inte att vara helt problemfritt och det skulle inte förvåna mig ett enda dugg om det kommer överklagande i valet. Jag hoppas att det inte blir så, men det är ju första gången vi prövar detta, så man måste nog vara förberedd på det mesta.

Regelsystemet för valet är komplicerat. Ett exempel: De människor som bor del av året i utlandet men som fortfarande är folkbokförda i Sverige och medlemmar i Svenska kyrkan har ju rösträtt på annat sätt. De som tillhör denna kategori och samtidigt är kyrkorådsledamöter i en utlandsförsamling ska ju rimligen inte ha dubbel rösträtt.

Kyrkokansliet har gett noggranna anvisningar och många har säkert tyckt att det är litet väl byråkratiskt, men det är viktigt att det finns klara regler och riktiga anvisningar. Om det finns minsta tveksamheter kommer det att finnas ändå flera anledningar för överklagande.

Låt oss hoppas och be att valet går smidigt och att man kommer överens i alla snårigheter. Det viktiga är ju att utlandsförsamlingarna nu äntligen kommer att betraktas som viktiga och legitima delar av Svenska kyrkan. Det är ett måste, det är de värda, det är vi värda. Sedan återstår ett roligt arbete med att skapa naturliga flöden mellan inland och utland. Vi är på god väg, men ju längre vi går desto mer spännande blir det.

Som hemma … fast utomlands ….. som utomlands … fast hemma!

Underligt, men vi är ju alla gäster och främlingar i samma värld och hör samman i Guds värld, i Kristi kyrka och i Svenska kyrkan. Tillsammans vill vi göra Gud tydlig i världen!

Anders Roos
ledamot i rådet för utlandskyrkan

http://www.svenskakyrkan.se/iutlandet

Svenska kyrkans sociala roll

Ur POSKs vision och program:
Svenska kyrkans sociala roll
Svenska kyrkan har en lång tradition av engagemang inom bland annat sjukvård och skola. Det är fortsatt en angelägenhet för kyrkan att, när det finns förutsättningar, själv bedriva sådan verksamhet.

Inom ramen för den ”Välfärdsutredning” som inom kort kommer (februari 2014) att presenteras har Centrum för religion och samhälle vid Uppsala universitet genomfört en attitydundersökning om svenskarnas attityder till fria aktörer inom välfärdsområdet, ”Svenska kyrkan och välfärden” (april 2013, se undersökningen nedan)

Undersökningen visar bland annat;

”att 45 % av svenska befolkningen anser att Svenska kyrkan skall kunna fungera som aktör inom välfärdsområdet, och att endast 33 % är negativa till den tanken”
och att
”den positiva attityden till Svenska kyrkan som välfärdsaktör grundar sig på tanken om medmänsklighet. De svarande tror inte att vinstintresset driver en kyrklig eller ideell verksamhet och jämförelser kan därför inte göras med företag av typ Carema. Av de fria svaren framgår en önskan om att framtida välfärdsaktörer skall sätta människan snarare än vinsten i centrum. I huvudsak litar de svarande på att kyrkan skall driva välfärdsverksamheten på ett professionellt sätt”.

I utredningen framkommer också en oro för religiös påverkan och för att personal skulle anställas utifrån ”gudfruktighet” snarare än kompetens.

Det betyder att POSKs program är inne på rätt väg och att Svenska kyrkans närvaro och kompetens som en aktiv aktör inom samhällets välfärd är mycket viktig. Det är uppenbart att det i vårt samhälle håller på att breda ut sig en uppfattning om att det är något konstigt och främmande att vara kristen och leva i en församlingsgemenskap. Religiös påverkan är något man bör undvika.

Det i sig är ett skäl för att vi som kyrka behöver finnas närvarande i vardagen där människor behöver den omsorg vi erbjuder i nya sammanhang. Samtidigt som detta är en möjlighet finns det en fara i om församlingar driver verksamhet som inte håller hög kvalité och inte har personal med en god kompetens inom den verksamhet det gäller. Förtroende är något vi kan erövra men också förlora.

Att bedriva verksamhet i samverkan med andra kräver en lång och väl genomförd process där våra egna motiv och mål är utgångspunkt. Varför? Var? Hur? När? Vad betyder det för oss i vårt eget sammanhang?

Hur bedriver vår kommun skola, vård och omsorg? Vilka aktiva aktörer inom den ideella sektorn finns? Hur är det att leva i vårt sammanhang? Vilka lokala behov finns hos oss? En spännande resa väntar på att initieras och erfarenheter att lära av och ta tillvara?

Anna Lundblad Mårtensson
stifsdiakon i Linköpings stift

ledamot av kyrkomötet, kyrkostyrelsen och kyrkostyrelsens AU
ledamot av POSKs riksstyrelse

Social ekonomi

Kyrkan – det är vi!

Kyrkan – det är vi!

”Ett enat folk på väg, ett enat folk med samma mål. Guds rike är på väg och redan finns det mitt ibland oss”

Så sjöng vi när jag var aktiv i Svenska kyrkans unga – eller Kyrkans ungdom som det hette de flesta åren jag var med. ”Vi” var viktigt och överbryggade oftast meningsskiljaktigheter och stiftstillhörighet. När vi samlades på riksmöten och årsmöten manifesterade vi både hopp, tro och mod inför framtiden. Där anade vi Guds rike; i samtalen i gemenskapen vid altare och runt lägereldar, i bönen och sången. Vi – barn och unga – var en väsentlig del av kyrkan och vi sjöng om framtiden, som vi tillsammans med Gud skulle forma.

Samtidigt var basen för de allra flesta av oss engagemanget i vår församling. Det var där vi möttes vecka efter vecka. Vi samtalade om bibel, tro och liv, vi bad och delade måltidsbordet både i församlingshemmet och i kyrkans kor. Där fanns en gemenskap och en mötesplats som bar i livets alla skiften. En växtplats som gjorde att många av oss vågade ta på oss uppdrag som ledare och förtroendevalda.

Så ser vår kyrka ut. Den basala gemenskapen är församlingen – utan levande församlingar – ingen kyrka. I våra gamla bekännelseskrifter står det att kyrkan är de heligas samfund, där evangeliet rätt förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. De heligas samfund – det är vi! Vi alla döpta, troende och sökande: förtroendevalda, anställda, engagerade i alla åldrar.

Vår nuvarande kyrkoordning talar om att församlingen är den primära enheten i Svenska kyrkan. Församlingen har en grundläggande uppgift: att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. ”Syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas.”

Detta är vår gemensamma uppgift, vi i de heligas samfund. En uppgift som kan se väldigt olika ut och som innefattar allt ifrån att tillhöra en besöksgrupp, vara konfirmandledare, koka kaffe, sjunga i kören, vara gudstjänstvärd eller förtroendevald till att vara anställd och i sin tjänst planera gudstjänster, bjuda in skolklasser till kyrkan, leda kören, ansvara för församlingens fondmedel, möblera om eller klippa gräs. Och givetvis mycket mer.

”Ett enat folk på väg”, sången vi sjöng i ungdomsrörelsen, var ett sätt att uttrycka både längtan efter gemenskap och viljan ta sig an församlingens uppgift och bli en Guds medarbetare. Sången om vägen och framtiden med Gud har klingat genom århundradena.

”Vi kan inte tiga med det vi har sett och hört” sa enligt Apostlagärningarna (4:20) Petrus och Johannes och i första Johannesbrevet (1:3) läser vi: ”Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus”. Vi, de heligas samfund, kan helt enkelt inte låta bli att tala och sjunga om den befrielse och den kraft vi upplevt i gemenskapen med Kristus.

I POSK vill vi verka för levande församlingar och god samverkan mellan förtroendevalda, ideellt engagerade och anställda. Där gemenskapen kring Kristus står i centrum oavsett om vi samlas vid altaret, runt fikabordet eller i kyrkorådet. En gemenskap som bär både i den lokala församlingen verksamheten och i den vardag och det liv vi alla lever.

Lena Petersson
vice ordförande POSK

_____________

Lena Petersson är präst och lärare på pastoralinstitutet i Lund. Hon är också ordförande i POSK i Lund stift och vice ordförande i riksPOSK.